Det var ett hetlevrat COP15 i Köpenhamn som inte ledde till något bindande avtal (Se Michelles inlägg för mer information varför det gick som det gick). Det bindande avtalet om tvågradersmålet skjuter man istället fram ett år till COP 16 och eftersom det inte blev något avtal under klimatkonventionen så blir det inget extra möte i sommar för att skriva ett juridiskt bindande klimatavtal. Istället riktas blickarna mot COP 16 som ska vara i Mexiko City i november i år. Men är verkligen Mexiko City rätt stad att ha mötet i? Mexiko City som är en av de städer med mest korruption, våld och kidnappning i världen och en befolkning där det finns ett enormt gap mellan rika och fattiga. En sak är säker, Mexikos regering kommer ha mycket att göra ett år framåt.
Vad har Mexiko för planer för att förhindra uppvärmningen? Mexiko uttalar sig på COP 16’s officiella sida att 2010-talets största uppgift är att stoppa den globala uppvärmningen och att värna om klimatet. De menar att vi måste ta tag i problemet och få ett bindande avtal så fort som möjligt innan uppvärmningen har gått för långt och inte går att förhindra. De visar också upp skrämmande fakta från The Copenhagen Accord som består av samlade data från världens regeringar som visar att i dagsläget kan temperaturen höjas med 3.9grader under detta århundrade, vilket är mer än vad man trodde innan. Därför vill Mexikos regering försöka sänka sina utsläpp med 50 % till år 2050. Jag tycker det är väldigt bra att Mexiko visar att de engagerar sig och jag hoppas att de blir en föregångare till en ny trend. Det är bra att ett land med ca 110 miljoner invånare och med både rik och fattig befolkning tar initiativet att sätta ribban högt. Problemen kommer bli många på vägen men problem går alltid att lösa, därför har jag valt att avsluta det här blogginlägget med ett citat av Albert Einstein.
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” /Filip
Målet med att skapa ett bindande avtal på klimatmötet misslyckades, men några viktiga beslut fattades och nya mål har satts upp. Men hur kommer misslyckandet och de nya målen påverka länderna i Syd- och Centralamerika?
I detta inlägg ska jag försöka knyta ihop några av de inlägg som vi har skrivit tidigare i bloggen.
Som vi har skrivit i tidigare är många länder i Syd- och Centralamerika beroende av att det sker temperaturminskningar, ett exempel är Bolivia vars glaciärer smälter. På klimatmötet i Köpenhamn kom man inte fram till några bindande sänkningar av utsläpp men målen har skrivits upp och fastslagits. Däremot har exempelvis Brasilien satt upp utsläppsmål men dessa är inte bindande.
Så hur kommer länderna i Syd- och Centralamerika påverkas av att det inte blev något bindande avtal om utsläppsminskningar? Att det inte blev ett bindande avtal är mycket beklagligt och många av länderna i Syd- och Centralamerika är beroende av det inte blir en temperaturökning. Ett bindande avtal hade inneburit att länderna i världen hade varit tvungna att förändra sina ”klimatvanor”. Eftersom att det inte blev ett bindande avtal utan bara ett rådgivande finns det inget som juridiskt binder länderna till att sänka sina utsläpp. Man kan alltid hoppas att världens länder satsar på att förändra sina utsläpp men eftersom ekonomin ibland prioriteras före klimatet kan vi inte vara säkra på att det sker. Om utsläppen inte sänks kan detta innebära väldiga problem för många länder i Syd- och Centralamerika som inte kommer att klarar temperaturökningar. Detta kan orsaka problem med exempelvis naturkatastrofer.
Vi har också rapporterat om att regnskogarna måste räddas och denna fråga diskuterades mycket frekvent på klimatmötet. Resultaten av förhandlingarna blev att många viktiga beslut fattades bl.a. ett system där i-länderna ger ekonomiska bidrag till u-länderna. Pengarna ska u-länderna använda för att skydda sin skog. Detta är ett mycket positivt beslut även om det kan ta tid innan det införs och fungerar som tänkt.
En annan stor fråga vi har diskuterat här på bloggen är frågan om hur det finansiella stödet ska se ut. Den finansiella frågan har varit mycket omdiskuterad där u-länder och i-länder har kämpat för olika saker. U-länderna har tyckt att i-länderna är beredda att satsa för lite pengar. I-länderna kom fram till att 30 miljarder dollar ska ges till u-länderna som klimatbistånd, detta kritiseras av både experter och u-länder som menar att det behöver mer.
Enligt min åsikt tycker jag att i-länderna borde vara villiga att ge ”klimatpengar” till u-länderna. De borde vilja förhindra exempelvis naturkatastrofer. Naturkatastrofer kostar mycket pengar då det eventuellt krävs en uppbyggnad av städer men framförallt kan naturkatastrofer kosta människoliv. Jag tycker att det är skamligt att vissa i-länder är så pass egoistiska att det inte är beredda att satsa mer pengar. Samtidigt kan jag förstå i-länderna det kan vara svårt att bortse från sitt lands bästa för att hjälpa andra länder trots att dessa länder kan behöva pengarna. Trots detta är jag besviken på i-ländernas agerande i den finansiella frågan.
Klimatmötet i Köpenhamn har beskrivits som en flopp, om så var fallet kan diskuteras. Det vi kan fastslå är dock att det skapades ett ”vi” och ett ”dom” vilket jag tror borde ha undvikits. För mig verkade det som att i-länder och u-länder jobbade åt olika håll istället borde alla ha kämpat åt samma håll. Resultatet av mötet blir nu bara en notering, vilket för vissa länder i Syd- och Centralamerika kan innebära förödande konsekvenser. Vems ”fel” det var har jag inte diskuterat i denna artikel och jag skyller absolut inte bara på i-länderna, jag tror att kärnan ligger i att alla länder inte hade förmågan att kompromissa tillräckligt mycket för att det skulle kunna skapas ett klimatavtal.
Klimatmötet slutade i ett fiasko. Frågan är varför? Vad var det egentligen som gick snett?
Alla de deltagande länderna i Köpenhamn satte siktet väldigt högt inför toppmötet, till exempel hade EU som målsättning att det skulle bildas en politisk överenskommelse för alla länder, som skulle omsättas i ett bindande avtal i början av 2010. Men tyvärr gick EUs önskan inte igenom eftersom ett flertal länder vägrade att skriva på överenskommelsen. Detta ledde till att mötet slutade i förvirring, frustration och besvikelse från många håll, vilket i sin tur ledde till att det inte blev ett bindande avtal och statusen är densamma som innan mötet. Det sägs även att länderna var oeniga om siffrorna rörande utsläpps-minskningen och det är ännu oklart hur man ska lyckas komma fram till ett nytt avtal. Trots detta hände det ett flertal gånger att ordförandeskapet trodde att man hade nått en överenskommelse, tills protester bröts ut och förhandlingarna var tvungna att återupptas.
De flesta toppledare begav sig hemåt ifrån mötet tidigare än väntat, medans andra stannade kvar för att fortsätta med förhandlingarna rörande Köpenhamns uppgörelsen. Man tog användning av ett dokument som sedan kom att kallas " ett fullständigt fiasko" utav flera av ledarna. Trots vissa länders ambition i mötet ledde som sagt uppgörelsen ingen vart. Jag tror att detta beror på att länderna var för oeniga. Det är inte bara vad jag tror utan även vad vår statsminister Fredrik Reinfeldt tror. Han förklarar att han verkligen försökte anstränga sig för att nå ett bra avtal och att han är irriterad på en del länders ovilja att kämpa. Enligt TT har Fredrik uttryckt sig såhär:
-Vi har fått anstränga oss för att inte hela processen ska gå baklänges. Flera länder har klart uttryckt att de inte längre står fast vid tidigare åtaganden. Vissa länder vägrade helt enkelt att inkludera siffror.
Det är dock inte bara Fredrik som tycker att vägen för att stoppa klimatförhandlingarna fortfarande är långt ifrån oss. Utan fredspristagaren Barack Obama uttryckte sig såhär:
-Det här är bara början, inte slutet.
Jag tror att världens befolkning hade alldeles för höga krav och förväntningar på vad mötet egentligen hade att erbjuda. Miljontals människor var nästan säkra på att det skulle ske en mängd olika positiva förändringar runt om i världen efter mötet. Jag tror att länderna helt enkelt inbillade sig att det skulle vara lättare än vad det egentligen är för att komma fram till olika lösningar för de enorma klimatproblem världen befinner sig i idag. Jag tror även att länderna var för rädda för att misslyckas och därför vågade de inte riktigt se vad det skulle kunna bli för konsekvenser för de olika länderna ifall förändringar skulle ske. När mötet väl satte igång tror jag att länderna insåg att resultatet inte skulle bli lika bra som de förväntat sig, och därför blev ledarna förvirrade, frustrerade och orkade inte kämpa till slut.
Jag måste erkänna att jag aldrig varit överdrivet intresserad av världens klimatproblem, men i det här fallet har jag varit väldigt insatt och nu har jag börjat tycka att världens klimatförändringar är oerhört intressanta. Jag följde mötet dagligen och trodde faktiskt att man skulle komma fram till en stor förändring. Men liksom andra människor hade jag fel, och mötet blev som sagt ett "fiasko". Nu i efterhand kan man konstatera att länderna hade för höga och orealistiska mål, men jag tycker ändå att det var en bra början. För man måste ju börja någonstans. Men varför blev klimatmötet en flopp? Varför lät man mötet sluta som det gjorde?
En utav de största anledningarna till varför resultatet blev som det blev, tror jag beror på att alla länder inte kom överens. Alla länder vill framför allt sitt eget bästa vilket leder till att det blir brist på omtanke och risken för att länderna blir för egoistiska är stor. Med andra ord menar jag att länderna inte tänker på varandras bästa, utav vill komma fram till ett avtal som förbättrar sitt egna lands situation. Ifall alla länder skulle tänka mer på varandra tror jag att man skulle komma fram till ett bra och rättvist avtal, för i slutändan kommer man ingen vart genom att bara tänka på sig själv.
En annan anledning till misslyckandets tror jag kan bero på religiösa aspekter, eftersom det är länder från hela världen som deltog i mötet och vi är medvetna om att alla dessa länder inte har samma tankar kring saker och ting. Alla människor är vana vid sina egna regler vilket kan ha orsakat att länderna kommit i bråk med varandra på grund av oliktänkande. Med oliktänkande menar jag till exempel politiskt styrande, som diktatur och demokrati. Detta kan även ha lett till att man kommer i bråk person mot person och jag tror det här har gjort att det varit ännu svårare att komma överrens.
Ännu en anledning tror jag beror på att länderna samarbetade för lite. Exempel på det är att I-länderna tycker att U-länderna har satt stopp på förhandlingarna eftersom de lägger ner för mycket tid på processfrågor än på innehållet i förhandlingarna, medans U-länderna anser att I-länderna undertecknar "en dödsdom" och att de ogillar att 30 ledare ska få förbereda ett dokument som ska gälla alla nationer. Detta visar tydligt att alla länder helt enkelt inte hade samma mål inför mötet. Detta tror jag gjorde att man aldrig riktigt satsade på att genomföra en sak ordentligt, utan att man påbörjade nya förhandlingar på varandra, istället för att lösa dem en och en. Jag tror att det kommer att krävas betydligt mer samarbeta för att vi ska lyckas stå emot världens klimatproblem. Samarbete är viktigare än vad man egentligen tror. I-länderna och U-länderna borde vilja hjälpa varandra istället för att inte göra det. Man skulle kunna dra en liknelse till detta med ett fotbollslag som vill vinna en svår match. För att laget ska vinna räcker det inte att lagets bästa spelare än aktiv, utan alla lagets spelare måste hjälpas åt och vara aktiva för att laget ska lyckas vinna. Precis så är det även gällande länderna, det räcker inte att ett land försöker komma fram till ett avtal och stå emot klimatproblemen, utan alla länder måste hjälpas åt.
Trots brist på samarbete, kan man faktiskt inte påstå att allt har gått fel i mötet. Ett exempel på det är att man ville utforma systemet Redd. Systemet Redd vill att man ska minska utsläppen genom att begränsa jordens avskogning. Det man kom till var att I-länderna skulle kunna bidra med pengar när U-länderna försöker rädda sina skogar. Det var kring detta område förhandlingarna gick som bäst fast man har dock fortfarande en hel del som återstår för att systemet ska fungera. jag tycker att detta visar att det faktiskt inte är omöjligt att samarbeta och att man har kommit en liten bit på vägen. Jag hoppas att systemet kommer att fungera bra så att länderna kan tänkas samarbeta ännu mer i framtiden.
Man nådde även några mindre överenskommelser under mötet och de två viktigaste är:
Den globala temperaturökningen får inte blir högre än två grader Celsius. FN:s klimatpanel vill att I-länderna ska minska sina utsläpp med hela 25-10 procent tills 2020 för att nå just detta tvågradersmål. Växthusgas utsläppet måste också minska men man har inte kommit fram till några bindande krav på utsläppsminskningar, utan bara en sammanställning av de utfästelser som länder gjort tidigare
Cirka 30 miljarder dollar i klimatbistånd ska skickas till de fattiga länderna mellan åren 2010-1012. Av dessa 30 miljarder har man beslutat att 11 miljarder ska komma från Japan, 10,6 miljarder från EU och 3,6 miljarder från USA. Den största summan av de 30 miljarder dollarna kommer gå åt för att skydda de mest sårbara länderna för uppvärmnings effekter. Från och med 2020 vill man att klimatbiståndet ska vara hela 100 miljarder dollar varje år.
Nu tycker jag att vi får blicka framåt och hålla tummarna på att det kommer ske större och bättre förändringar vid nästa möte, för världens bästa. Men vad är det egentligen som kommer att hända härnäst?
I juni 2010 kommer ännu en förhandling hållas i Bonn som ligger i Tyskland. Här hoppas man kunna gå vidare mot ett nytt avtal.
I december 2010 kommer nästa stora FN-möte om klimatet äga rum i Mexico. Då hoppas man kommit så långt i förhandlingarna att klimatproblemen kommer vara mindre då än vad det är idag.
Här visas ländernas löften om sänkta utsläpp, detta är ett annat tecken på att man kommit en bit på vägen för att stoppa klimatförändringarna.
Industriländernas löften om minskade utsläpp tills år 2020. EU: 20 procent
Japan: 25 procent
USA: 4 procent
Ryssland: 15-25 procent
Utvecklingsländernas löften om minskade utsläpp tills år 2020.
Brasilien: 36-38 procent
Kina: 40-45 procents sänkning av utsläpp i förhållande till BNP till 2020 jämfört med 2005.
Indien: 20-25 procents sänkning av utsläpp i förhållande till BNP till 2020 jämfört med 2005.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så har avtalet gått till det läget att ett gemensamt beslut inte kan fattas. Därför har det nu bestämt så att det bindande avtalet ska skjutas fram ett år därmed till Cop16 Mexiko, och om ett halvår kommer arbetet stämmas av i Bonn.
Det många ser som ett bakslag, flera steg tillbaka, tycker jag egentligen är ett litet steg framåt, men frågan återstår - räcker det?
Många kallar detta ett misslyckande och är ångerfulla men jag tänker helt annorlunda.
Det enda andra avtalet som har lyckats samla de ledande världsnationerna är Kyotoprotokollet, och detta handlar om inte den politiska viljan/förmågan. Det jag menar är att det lika gärna kunde ha blivit 10 steg bak. miljöbovarna USA, Kina & Indien kunde ha tagit avstånd från fördraget och istället förbruka mer koldioxid vilket hade lett till de förödande konsekvenserna för en påskyndad global uppvärmning. Att kalla Cop15 ett Misslyckande tycker jag skulle vara ett politiskt självmord och misslyckande för de som kanske även tog ett steg framåt.
Medparten av alla världens länder var involverade i cop15, alltså bryr de sig om vad som håller på att hända med jorden, det är ett stort steg framåt. Jag tror att många gärna vill ha något att skylla på, länder som personer det spelar egentligen ingen roll vad det är. Bara skulden inte ligger i ens egna händer, det vi måste inse är att den globala uppvärmningen inte går att skylla på en specifik person eller land - visst vissa länder har såklart påverkat mer men om vi kastar skulden på alla förutom oss själva kommer vi inte kunna stoppa detta. För det behövs samarbete för att lyckas.
Jag tycker cop15 var något bra och kalla det ett misslyckande är en skam, det politikerna producerade må ha varit en skam men saken att vår jord lyckats samla medparten av alla världens nationer visar bara att vi kan lyckas, och från och med nu har ett samförstånd uppstått. En överenskommelse som genom detta avtal inte kan brytas.
Cop15 har inte bara fört världen samman, den har även gjort så att ännu fler människor uppmärksammar klimatproblemen och skapat en ny tidsperiod som startar nu, där vi kämpar för vår jord!
Jag tycker också att detta inte var helt chockande att världens politiska makthavare skulle ha olika meningar och inte vara eniga. Jag menar, det är ju faktiskt deras jobb att ha en stark åsikt och inte bli påverkade utav vad andra tycker och tänker?
Dessutom tror jag att man kan ha haft för höga förväntningar på cop15, att med detta avtal så skulle jorden räddas med ett fingerknäpp. Men vi kan inte bara dra i handbromsen, detta är något som bearbetas av jorden och tar tid.
Några få händelser kan samla världens beslutfattare, exempelvis 9/11, Tsunamin & nu den Globala uppvärmningen. När det sker sätts många politiska system ur spel – saker och ting sker på ett annat sett än vad vi är vana vid, förändringar går fort och politiker beter sig som människor. Ett exempel på den politiska beslutkraften är när Barack Obama idag (14/1-09) gjorde ett uttal kl 13.00 svensk tid:
”Haiti skulle få allt de behöver, all den hjälp de behöver från USA och inga gränser är för stora”
Samma man var på ett politiskt komplicerat uppdrag i Köpenhamn för att förhandla för en av världens största miljöbovar.
Kan detta uttatalande ha grundats sig från Cop15, kan cop15 påverkat? Kan det ha gjort att de politiska makthavarna ha börjat tänkt mer mänskligt och verkligen börjat bry sig om vår jord?
Därför säger jag ryck upp er världen och se Cop15 inte som ett misslyckande, för med den inställningen kommer vi inte att komma någon vart!!!!!
I detta klipp har DN.se:s utrikesredaktör Anders Bolling tittat på siffror om hur mycket de olika aktörerna i klimatmötet historiskt sett har släppt ut. Detta anknyter till mitt förra inlägg "Klimatmötet - odemokratiskt och ett "spel för gallerierna"?" (14/12/09) då Angelica Navarro (Bolivias FN-ambassadör) påstod att 20% av befolkningen har orsakat de mesta av klimatförändringarna. I detta klipp har Anders Bolling använts sig av Gapminder.org och klippet ger en tydlig bild på hur utsläppen idag ligger till.
I klippet pratar Bolling mest om Kina och USA men på videon går även att utläsa hur många ton koldioxid Brasilien släpper ut per person.
Slutsatsen man kan dra av detta klipp är att Brasilien fortfarande ligger på en relativt låg nivå om man jämför med exempelvis jämför med USA. Brasiliens utsläpp har dock ökat och landet bör fortfarande aktivt kämpa för att minska sina utsläpp. Jag tycker dock att detta klipp gav en relativt bra bild på hur mycket de olika länderna släpper ut.
”Vi anser att 20 procent av världens befolkning har skapat en kris för mänskligheten. De har ett historiskt ansvar för mer än två tredjedelar av utsläppen och mer än 90 procent av temperaturökningen"
Detta är ord från Bolivias FN- ambassadör Angelica Navarro som i onsdags (9/12/09) presenterade Bolivias syn på klimatmötet i Köpenhamn. Hon presenterade en rad olika kritiska åsikter om klimatmötet i Köpenhamn.
Angelica Navarro påstod till exempel att förhandlingarna i Köpenhamn är av odemokratiskt slag. Mötet utestänger små länder och är därmed inte demokratiskt riktiga. Hon menar också att klimatmötet är "ett spel för gallerierna". Hon passade även på att kritisera i-länderna, en kritik som inte kom helt oväntad. Såsom går att läsa i citatet i inledningen har i-länderna och de stora ”klimatjättarna” (exempelvis: EU, USA, Kina, Indien, Brasilien etc.) en stor skuld i klimatförändringarna. Hon menar också att fokuset på ekonomin en stor skuld för de klimatförändringarna som sker på jorden. Ekonomin går i många fall före klimatet.
Så stämmer det som Angelica Navarro säger, är klimatmötet i Köpenhamn odemokratiskt? Ordet "odemokratiskt" är ett laddat ord men jag kan förstå vad Angelica menar. Små länder har mindre att säga till om och kan lätt "glömmas bort" vilket till en viss del är odemokratiskt. Det blir lätt att de stora ”klimatjättarna” bestämmer över de mindre ländernas huvuden. Bestämmelserna kan då bli bra för ”klimatjättarna” men dåliga för de mindre länderna.
Å ena sidan är det de stora klimatjättarna som står för de största utsläppen och de är också de som behöver sänka sina utsläpp mest men å andra sidan är det ofta små länder som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna. Detta är något Angelica Navarro också tycker ” Vi anser att 20 procent av världens befolkning har skapat en kris för mänskligheten” och det bästa vore förstås att skapa ett avtal som gynnade stora som små länder. De rika och/eller stora länderna ska få ta plats men det är viktigt att mötet är demokratiskt och att alla parter lyssnas på.
Diskussionerna mellan i-länderna/”klimatjättarna”* och u-länderna under klimatmötet har, enligt mig, tagit en allt för stor plats. Det har blivit en slags dragkamp mellan dessa parter och det har skapats en ”vi” och ”dom”. I-länderna/”klimatjättarna” och u-länderna tycks också kämpa mot olika mål. Många av u-länderna vill skriva om Kyotoavtalet medan i-länderna/”klimatjättarna” vill skapa ett helt nytt avtal. Många av u-länderna tror att detta troligtvis kommer att bli ett avtal som gynnar i-länderna/”klimatjättarna” och ”förtrycker” u-länderna.
Men situationen är mer komplex än så. Många u-länder är länder som kommer att drabbas mycket hårt av de stundande klimatförändringarna och är desperata för att få fram ett avtal som kommer att innebära att utsläppen sänks. Klimatmötet börjar mer och mer likna en konflikt mellan världens klimatjättar och de länderna som är mest utsatta och det är något som jag tror måste undvikas till varje pris om världens länder ska komma fram till ett klimatavtal i Köpenhamn.
*Länder som Kina, Indien och Brasilien räknas inte som i-länder men tar stor plats i klimatmötet dessa har jag i min text valt att kalla ”klimatjättarna”. Dessa länder har stor makt i klimatmötet.
Under gårdagens förhandlingar hettade det till rejält inom den tidigare förenade U-landsgruppen G77 då den lilla önationen Tuvalu la fram ett förslag om att sänka 2-gradersmålet till 1.5-grader. Tuvalu menade att de rika utvecklingsländerna måste minska sina utsläpp ytterligare men med detta förslag möttes de med ilska från de rikare nationerna inom G77, bland annat Kina, Indien och Brasilien. Medans de rikare länderna fördömde Tuvalus förslag så anslöt sig de fattigare önationerna och afrikanska länder till deras sida. Bakgrunden till förslaget är att många önationer, bland annat Tuvalu är lågt belägna och vid 2 graders ökning skulle de därför drabbas hårt. Bråket som visade sprickan mellan de rika och fattiga u-länderna fick Kina, Indien och Brasiliens ledare att samtala ihop sig för att reparera skadan och tidigare idag (10/12/09) uppgav Kinas statliga nyhetsbyrå att ”De tre ledarna uttryckte alla en vilja att förbättra koordinationen och samarbetet rörande klimatförändringarna” Därmed kan vi dra slutsatsen att Tuvalus utspel kan ha lett till en vändpunkt.
För att kunna rädda vår jord behövs resurser, resurser i form av ekonomiska medel. Då många länder i Syd- och Centralamerika är u-länder och knappt har en runt gående ekonomi är det svårt för dem att inte göra påverkande nedskärningar. Nedskärningarna berör människors välbefinnande - därmed matkapitalet. Får Sydamerika inte mer finansiell hjälp av i-länderna kommer det bli svårt för ländernas människor att försörja sig genom mat. Jag tycker självfallet att miljön är oerhört viktigt, men dock inte lika viktigt som mat och välbefinnande. För att om en svältinvation uppstår och många dör är klimatarbetet helt onödigt eftersom grundtanken trots allt är att rädda vår jord därmed den mänskliga existensen, allt levande m.m. men om vi på vägen dit ska tappa massa människor är det verkligen värt det - för att kanske kunna säkra jordens existens?
Jag har under de senaste dagarna tittat på tv4:s nyheternas dagliga inslag om cop15 och blir lika irriterad varje gång. Något jag förundrar mig över är varför dessa konflikter ens finns när de olika länderna haft så lång tid på sig för att förbereda sig och tänka ut dess konsekvenser?
Just nu är alltså mötet i kaos och fasandet för att ett avtal inte blir av har nog funnits hos oss många, inte minst mig.
Det som har skett är att det ägnats mer tid åt formen än vad det ägnats åt själva innehållet.
Varför det blir så kaotiskt beror på att de stora nationerna inte vill ge med sig och anpassa sig tillräckligt mycket, och jag tror att dem gör så framförallt för att de kan – eftersom det är dem som hela världen nu förlitar sig på och beroende på hur de ställer sig kan det rädda vår jord. De länderna jag talar om är USA och Kina som står för hela 50 % av all utsläpp på vår jord! Det dem inte verkar förstå tillräckligt är att om de inte är villiga att, som EU är, ge mer bidrag till U-länderna så kommer det inte att kunna bli något avtal (dock tillkännagav Hilary Clinton idag att USA ska bidra med ytterligare 100 miljoner dollar innan 2020, men det är inte tillräckligt). En annan aspekt som det verkar vara mycket debatt om är att EU har höjt deras minskning av utsläpp med hela 10 % - till 30 %, och dessa 10 % är jämförbart med hur mycket Kina kommer att släppa ut under de närmaste 2 åren om de inte ändrar sin ståndpunkt.
Enligt en FN-analys, grundat på information den brittiska tidningen ”The Guardian”, kommer avtalet leda till en temperaturhöjning med 3 °C. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om Amazonas så kommer detta att inleda katastrofala följder – början på jordens undergång. Det som mer exakt kommer att hända tros vara följande:
170 miljoner människor drabbas av översvämningar
550 miljoner av svält
50 % av jordens arter blir utdöda
Detta i sin tur kommer leda till fler naturkatastrofer, t.ex. torka, översvämningar, sur nederbörd (regn) m.m.
Jag hörde föressten på radio att Skåne och Göteborg troligen i framtiden skulle ligga under vatten om detta stämmer.
Det känns så overkligt att det kunnat gå så långt, forskare och politiker har haft fakta och rapporter för den globala uppvärmningen. Därför tror jag att när Al Gore släppte sin film ”En obekväm sanning” tog det världen med chock och fasa – jag vet att den gjorde det över mig. Därför är det en otrolig synd att det inte uppmärksammas före nu, men det är ingen idé att ångra något som redan är gjort! Jag hoppas verkligen att världens ledare kan komma fram till ett beslut som alla är med på så u-länderna inte behöver drabbas av svält - som de hotas.
Länderna i Centralamerika har kommit överens om att kräva industriländer på en enorm summa pengar för ersättning /skadestånd av alla de skador som bildats av den globala uppvärmningen. Summan ligger för tillfället på 725 miljarder kronor vilket motsvarar 105 miljarder dollar. Detta blev officiellt när de centralamerikanska miljöministrarna träffades i Guatemala, där de bland annat diskuterade om den ekologiska skulden som de anser att i-länder har gentemot dem. I Guatemala passade de även på att skaffa sig en gemensam politisk ståndpunkt inför klimatmötet. Det sägs att Centralamerika ska göra allt som krävs för att i-länderna ska minska sina växthusgaser.
Skadorna som drabbat Centralamerika är för det mesta översvämningar, torka och otrygg livsmedelssäkerhet. Dessa skador har lett till att människor inte kan odla, vilket har gjort att antalet skördar har minskat kraftigt den senaste tiden, även djuren har svårt att hitta föda vilket har resulterar i att fler och fler boskapsdjur dör och även dammar håller på att torka ut. Torkan har även orsakat att det råder elransonering flera gånger om dagen för att klara av den extrema energibristen som förekommer i vissa länder. Det krävs oerhörda stora summor pengar för att Centralamerikas situation ska bli som den var tidigare, men jag tycker att Centralamerika gör helt rätt i att inte själva stå för summan, eftersom de själva inte orsakat skadorna. Dock kan det bli extra svårt för u-länder att kräva pengar från i-länder, med tanke på den makt som i-länder har som både är ekonomisk och politisk. En lösning på detta tror jag skulle vara ifall i-länderna skulle dela med sig av makten till u-länderna, så att även de fattigare länderna skulle få sin röst hörd i andra länder och på så sätt kunna övertyga resten av världens länder om vilken extrem situation världen befinner sig i. Jag tror att i-länderna inte har samma behov eller vilja att förmedla om världens situation till andra länder, eftersom de själva inte har blivit drabbade eller påverkats av de negativa effekterna som den globala uppvärmningen för med sig, men jag tror däremot att u-länderna skulle kunna komma att påverka resten av världen betydligt mer eftersom de själva har blivit påverkade och förstår därför hur hemsk situationen i världen egentligen är.
Jag håller med om att det är orättvist att de fattigare länderna ska vara de länder som drabbas av de skador som orsakas av klimatförändringarna, med tanke på att vi trots allt lever i en och samma värld. Jag tycker att världens länder ska samarbeta tillsammans istället gör att kräva pengar av varandra. Jag tror att det skulle underlätta för världens bästa. För vem vet om det i framtiden kanske är i-ländernas tur att drabbas av klimatförändringar precis som Centralamerikas länder gjort, även fast risken är liten så är det lika bra att redan nu sätta igång att samarbeta, så att vi slipper fler globala uppvärmningar. Klimatförhandlingarna hotar faktiskt inte bara en liten del av jordens befolkning, utan alla. Det är därför viktigt att alla länder bidrar med resurser för anpassning av de klimatskador som bildas redan idag med dagens utsläpp. Ifall vi inte stoppar utsläppen av växthusgaser snart, kommer vissa länder, framförallt i Centralamerika att dränkas inom tidsintervallet 50-100 år. Detta tyder på att världen håller på att tappa kontrollen helt och hållet, vilket nog inte bara skrämmer mig, utan många andra. Det här får mig att inse hur viktigt det är att klimatmötet når framgång så att vi kan göra någonting åt detta extrema problem världen befinner sig i. Man kan till exempel minska utvinningen av olja och metaller för de hindrar floder till att fungera som de ska, samt minska antalet kemikalier som framförallt företag släpper ut fritt i naturen.
Luis Ferrate är Guatemalas miljöminister och han påstår att skadorna som bildats av den globala uppvärmningen under senare år framförallt finns i 16 sektorer i: Costa Rica, Belize, Dominikanska republiken, Salvador, Honduras och Panama. Luis tycker att 752 miljarder kronor är en uppskattning av skadorna som orsakats av klimatförändringarna, dock säger han även att regionen aldrig upplevt så mycket översvämningar och torka någonsin tidigare. Ett tydligt exempel på ett land som råkat ut för enorm torka de senaste året är just Guatemala. Landet brukar vanligtvis ha sin regnperiod i Maj men i år kom den inte förens i November. Denna extrema försening har lett till att hela mat produktionen har kommit in i fel spår vilket har resulterat i att de inte finns tillräckligt med föda åt både folket och djuren, så att deras överlevnad är hotad. .
Utveckling av CO2-utsläpp sen år 1990:Ökat med 68 %
Lovar nu: Att minska utsläppen med 36.1-38.9 % fram till år 2020 jämfört med dagens nivårer.
Utsläpp totalt: 352 miljoner ton CO2.
Utsläpp per invånare: 1,8 ton CO2.
Kommentar: Ska uppnå sitt klimatmål genom att framförallt minska avskogningen i amazonas
Denna fakta hittade jag i dagens (Måndagen den 7 December 2009) Expressen. Jag tänkte att det vore bra att lägga ut snabbfaktan här på bloggen, för att ni ska kunna se tydligt hur Brasilien ligger till inför mötet.
I det internationella klimatmötet som pågår just nu, har Brasilien och Frankrike bildat ett handlingsprogram tillsammans. Frågan är om detta är någonting positivt eller negativt inför mötet? Vad har Frankrike och Brasilien för krav på sig? Hur kommer denna klimatplan att påverka mötet? Vad ingår egentligen i handlingsprogrammet?
Brasilien har sedan länge viljat visa vem som egentligen står för ledarskapet i klimatförhandligarna och har därför bestämt sig för att minska sina utsläpp rejält de närmaste 10 åren. Brasiliens mål är att nå utsläppsnivåerna som landet låg på för nästan 16 år sedan,1994. Detta betyder att landet har gett sig in på ett frivilligt beslut då de måste minska utsläppen av växthusgaser med hela 36.1-38.9 procent. Detta tycker jag är väldigt intressant och bra med tanke på att Brasilien är de land som har de fjärde största utsläpp av växthusgaser i hela världen. Har Brasilien möjligtvis gett sig in på någonting som det inte kommer att klara av, någonting orimligt? Eller kommer landet klara detta utan några som helst svårigheter? Anledningen till varför Brasilien har sådana enorma utsläpp av växthusgaser beror framförallt på skogsskövlingen i Amazonas. Landets regering kommer snart att offentliggöra deras plan om att minska sin avskogning med hela 80 procent och för att minska de ca 36-39 procenten nedskärningar av växthusgaser, tänker de minska utsläpp både från industrisektorn och jordbruk och som sagt kommer avskogning ha stor betydelse.
Jag undrar hur ett land som har så pass stora skogsskövlingar ska kunna göra sådana kraftiga minskningar av växthusgaser. Hur ska landet kunna täcka den ekonomi som de har tjänat på skogsskövlingen? Mina tankar kring detta är att jag tror att eftersom Brasilien är ett sådant stort land kommer det finnas andra möjligheter till att skapa arbete för de som jobbade inom skogsskövlig, förmodligen kommer de komma nya jobb om just utsläppen samt naturen, vilket gör att jag inte tror att folket behöver oroa sig om att de kommer påverkas. Jag tror att Brasiliens roll i världen kommer att respekteras ännu mer ifall de lyckas och jag tror att många andra länder kommer se Brasilien och Frankrike som förebilder. Det finns oerhört många intressanta och svåra frågor man kan ställa kring just detta, men det är samtidigt svårt att hitta alla svar, men med tanke på hur engagerade Brasilien är i klimatförhandlingarna tror jag aldrig att de skulle låta sig själva kunna utföra någonting som skulle kunna ge dom långsiktiga och negativa konsekvenser för landet. EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso säger att det är ett potentiellt avgörande steg att nå ett globalt avtal i Köpenhamn och för att lyckas i kampen mot klimatförändringarna, vilket jag håller med om till 100 procent. Men jag tycker att Brasilien gör helt rätt i att försöka.
Den franska presidenten Nicolas Sarkozy och den brasilianske presidenten Lula da Silva träffades nyligen under ett möte i Paris. Under mötet beslöt sig kollegorna för att försöka övertyga andra länder om att gå med i det ”ambitiösa förslaget”. Den brasilianska chefsförhandlaren Dilma Rouseff sa i en interjuv att Brasilien och Frankrike tycker att det är de industrialiserade länderna i världen som har ansvaret och att det här är en politisk gest. Jag håller med om att det är de industrialiserade länderna som har huvudansvaret, men om vi ska lyckas med denna svåra uppgift på vår jord så måste alla länder samarbeta globalt.
För att man ska lyckas hålla kvar ökningen av den globala medeltemperaturen som idag ligger under 2°C, måste i-länderna minska sina utsläpp med 25 – 40 procent inom 10 år, har ett flertal forskare konstaterat. Detta innebär att u-länderna borde göra en minskning med mellan 15-30 procent inom de närmsta 10 åren. Det är dock nästan bara EU och Japan som har berättat om sina åtaganden kring klimatplanen och fram tills förhandlingarna i Köpenhamn kommer man vara uppmärksammad över andra länders åtaganden. Jag tror att klimatplanen kan komma att påverka mötet både positivt och negativt. Dels kan det påverka mötet då Frankrike nu är enat med Brasilien. Frankrike som tar stor plats i EU kan alltså komma att ” dra med” hela EU på klimatplanen med Brasilien och detta kan betyda mycket. Om EU och Brasilien kommer överrens har man kommit en bra bit på vägen för ett nytt avtal. Dock finns det en liten risk att det endast blir vackra ord formulerade på papper men att det inte efterföljs. Personligen hoppas jag på att det kommer att ge resultat eftersom det har stor betydelse för jordens och våra efterlevandes framtid.
Varför är det just Frankrike och Brasilien som sammarbetar? Jag tolkar det som att Frankrike ingår i ett avtal med Brasilien för att uppmuntra andra länder att sätta lika ambitiösa mål som Brasilien inför klimatmötet. Brasilien, som är ett u-land, behöver pengar för att nå sina klimatmål och Frankrike kanske såg sin chans att visa att de stöder u-länder men de kan också vilja stödja Brasilien då landet har mycket ambitiösa klimatmål.
"We are playing Russian roulette with features of the planet's atmosphere that will profoundly impact generations to come. How long are we willing to gamble?"
Bolivia är Sydamerikas fattigaste land och en mycket stor del av befolkningen lever under existensminimum. Att landet är så pass fattigt gör att de är extra känsliga för klimatförändringar. Exempelvis finns det inte pengar för att kunna bygga nya bostäder när folk måste flytta pga. den globala uppvärmningen.
Ett av de växande problemen i Bolivia, som har orsakats av klimatförändringar, är de smältande glaciärerna. Dessa glaciärer ger bl.a. rent dricks vatten till befolkningen i Bolivia.
En oroande rapport från FN:s miljöprogram UNEP visar att många viktiga glaciärer i världen smälter allt snabbare. I Bolivia finns det också många glaciärer bl.a. den viktiga Chacaltaya glaciären i Anderna. Denna glaciär förser människorna i området med vatten. Enligt vissa beräkningar bl.a. av FN kan detta betyda att byarna som är beroende av glaciärerna vara utan vatten om 15 år. Om byborna skulle bli utan vatten skulle det betyda en ökad urbanisering vilket i sin tur skulle kunna leda till att de kulturer som tillhör de speciella folk som lever runt glaciären skulle dö ut. En ökad urbanisering skulle också kunna leda till större arbetslöshet och därmed ekonomiska och sociala problem.
Det är alltså mycket viktigt för Bolivia att stoppa den globala uppvärmningen. Bolivia är det land i Sydamerika som släpper ut minst växthusgaser detta beror bl.a. på att det finns få industrier i landet. Detta ger att de får en speciell ställning i klimatmötet, de är helt beroende av vad andra länder gör eftersom de själva har en relativt låg utsläppsnivå.
/ Ebba
*http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_980869.svd - Information om de smältande glaciärerna i Bolivia *http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195591 - Information om de smältande glaciärerna i Bolivia *http://www.stiftelsengatubarn.se/info_till_skolor/Studiematerial1.pdf - Fakta om Bolivia *http://www.sr.se/Sameradion/nyheter/artikel.asp?artikel=3251458 - Fakta om Bolivias glaciärer *http://www.lwr.kth.se/Grundutbildning/AE2702/Uppsatsmapp%5C2003-04%5CBolivia%20korruption.pdf - Om korruptionen och det politiska läget i Bolivia *http://www.etc.se/16083/naer-glaciaererna-smaelter-tar-vattnet-slut/ - Om Bolivias roll i klimatmötet
