Hur kommer Syd- och Centralamerika påverkas av resultatet på klimatmötet?

Målet med att skapa ett bindande avtal på klimatmötet misslyckades, men några viktiga beslut fattades och nya mål har satts upp. Men hur kommer misslyckandet och de nya målen påverka länderna i Syd- och Centralamerika?

I detta inlägg ska jag försöka knyta ihop några av de inlägg som vi har skrivit tidigare i bloggen.

Som vi har skrivit i tidigare är många länder i Syd- och Centralamerika beroende av att det sker temperaturminskningar, ett exempel är Bolivia vars glaciärer smälter. På klimatmötet i Köpenhamn kom man inte fram till några bindande sänkningar av utsläpp men målen har skrivits upp och fastslagits. Däremot har exempelvis Brasilien satt upp utsläppsmål men dessa är inte bindande.

Så hur kommer länderna i Syd- och Centralamerika påverkas av att det inte blev något bindande avtal om utsläppsminskningar? Att det inte blev ett bindande avtal är mycket beklagligt och många av länderna i Syd- och Centralamerika är beroende av det inte blir en temperaturökning. Ett bindande avtal hade inneburit att länderna i världen hade varit tvungna att förändra sina ”klimatvanor”. Eftersom att det inte blev ett bindande avtal utan bara ett rådgivande finns det inget som juridiskt binder länderna till att sänka sina utsläpp. Man kan alltid hoppas att världens länder satsar på att förändra sina utsläpp men eftersom ekonomin ibland prioriteras före klimatet kan vi inte vara säkra på att det sker. Om utsläppen inte sänks kan detta innebära väldiga problem för många länder i Syd- och Centralamerika som inte kommer att klarar temperaturökningar. Detta kan orsaka problem med exempelvis naturkatastrofer.

Vi har också rapporterat om att regnskogarna måste räddas och denna fråga diskuterades mycket frekvent på klimatmötet. Resultaten av förhandlingarna blev att många viktiga beslut fattades bl.a. ett system där i-länderna ger ekonomiska bidrag till u-länderna. Pengarna ska u-länderna använda för att skydda sin skog. Detta är ett mycket positivt beslut även om det kan ta tid innan det införs och fungerar som tänkt.

En annan stor fråga vi har diskuterat här på bloggen är frågan om hur det finansiella stödet ska se ut. Den finansiella frågan har varit mycket omdiskuterad där u-länder och i-länder har kämpat för olika saker. U-länderna har tyckt att i-länderna är beredda att satsa för lite pengar. I-länderna kom fram till att 30 miljarder dollar ska ges till u-länderna som klimatbistånd, detta kritiseras av både experter och u-länder som menar att det behöver mer.

Enligt min åsikt tycker jag att i-länderna borde vara villiga att ge ”klimatpengar” till u-länderna. De borde vilja förhindra exempelvis naturkatastrofer. Naturkatastrofer kostar mycket pengar då det eventuellt krävs en uppbyggnad av städer men framförallt kan naturkatastrofer kosta människoliv. Jag tycker att det är skamligt att vissa i-länder är så pass egoistiska att det inte är beredda att satsa mer pengar. Samtidigt kan jag förstå i-länderna det kan vara svårt att bortse från sitt lands bästa för att hjälpa andra länder trots att dessa länder kan behöva pengarna. Trots detta är jag besviken på i-ländernas agerande i den finansiella frågan.

Klimatmötet i Köpenhamn har beskrivits som en flopp, om så var fallet kan diskuteras. Det vi kan fastslå är dock att det skapades ett ”vi” och ett ”dom” vilket jag tror borde ha undvikits. För mig verkade det som att i-länder och u-länder jobbade åt olika håll istället borde alla ha kämpat åt samma håll. Resultatet av mötet blir nu bara en notering, vilket för vissa länder i Syd- och Centralamerika kan innebära förödande konsekvenser. Vems ”fel” det var har jag inte diskuterat i denna artikel och jag skyller absolut inte bara på i-länderna, jag tror att kärnan ligger i att alla länder inte hade förmågan att kompromissa tillräckligt mycket för att det skulle kunna skapas ett klimatavtal.



Källor:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mer-skog-bra-for-klimatet_3715441.svd


/ Ebba B