Klimatmötet slutade i ett fiasko. Frågan är varför? Vad var det egentligen som gick snett?
Alla de deltagande länderna i Köpenhamn satte siktet väldigt högt inför toppmötet, till exempel hade EU som målsättning att det skulle bildas en politisk överenskommelse för alla länder, som skulle omsättas i ett bindande avtal i början av 2010. Men tyvärr gick EUs önskan inte igenom eftersom ett flertal länder vägrade att skriva på överenskommelsen. Detta ledde till att mötet slutade i förvirring, frustration och besvikelse från många håll, vilket i sin tur ledde till att det inte blev ett bindande avtal och statusen är densamma som innan mötet. Det sägs även att länderna var oeniga om siffrorna rörande utsläpps-minskningen och det är ännu oklart hur man ska lyckas komma fram till ett nytt avtal. Trots detta hände det ett flertal gånger att ordförandeskapet trodde att man hade nått en överenskommelse, tills protester bröts ut och förhandlingarna var tvungna att återupptas.
De flesta toppledare begav sig hemåt ifrån mötet tidigare än väntat, medans andra stannade kvar för att fortsätta med förhandlingarna rörande Köpenhamns uppgörelsen. Man tog användning av ett dokument som sedan kom att kallas " ett fullständigt fiasko" utav flera av ledarna. Trots vissa länders ambition i mötet ledde som sagt uppgörelsen ingen vart. Jag tror att detta beror på att länderna var för oeniga. Det är inte bara vad jag tror utan även vad vår statsminister Fredrik Reinfeldt tror. Han förklarar att han verkligen försökte anstränga sig för att nå ett bra avtal och att han är irriterad på en del länders ovilja att kämpa. Enligt TT har Fredrik uttryckt sig såhär:
Det är dock inte bara Fredrik som tycker att vägen för att stoppa klimatförhandlingarna fortfarande är långt ifrån oss. Utan fredspristagaren Barack Obama uttryckte sig såhär:
-Det här är bara början, inte slutet.
Jag tror att världens befolkning hade alldeles för höga krav och förväntningar på vad mötet egentligen hade att erbjuda. Miljontals människor var nästan säkra på att det skulle ske en mängd olika positiva förändringar runt om i världen efter mötet. Jag tror att länderna helt enkelt inbillade sig att det skulle vara lättare än vad det egentligen är för att komma fram till olika lösningar för de enorma klimatproblem världen befinner sig i idag. Jag tror även att länderna var för rädda för att misslyckas och därför vågade de inte riktigt se vad det skulle kunna bli för konsekvenser för de olika länderna ifall förändringar skulle ske. När mötet väl satte igång tror jag att länderna insåg att resultatet inte skulle bli lika bra som de förväntat sig, och därför blev ledarna förvirrade, frustrerade och orkade inte kämpa till slut.
Jag måste erkänna att jag aldrig varit överdrivet intresserad av världens klimatproblem, men i det här fallet har jag varit väldigt insatt och nu har jag börjat tycka att världens klimatförändringar är oerhört intressanta. Jag följde mötet dagligen och trodde faktiskt att man skulle komma fram till en stor förändring. Men liksom andra människor hade jag fel, och mötet blev som sagt ett "fiasko". Nu i efterhand kan man konstatera att länderna hade för höga och orealistiska mål, men jag tycker ändå att det var en bra början. För man måste ju börja någonstans. Men varför blev klimatmötet en flopp? Varför lät man mötet sluta som det gjorde?
En utav de största anledningarna till varför resultatet blev som det blev, tror jag beror på att alla länder inte kom överens. Alla länder vill framför allt sitt eget bästa vilket leder till att det blir brist på omtanke och risken för att länderna blir för egoistiska är stor. Med andra ord menar jag att länderna inte tänker på varandras bästa, utav vill komma fram till ett avtal som förbättrar sitt egna lands situation. Ifall alla länder skulle tänka mer på varandra tror jag att man skulle komma fram till ett bra och rättvist avtal, för i slutändan kommer man ingen vart genom att bara tänka på sig själv.
En annan anledning till misslyckandets tror jag kan bero på religiösa aspekter, eftersom det är länder från hela världen som deltog i mötet och vi är medvetna om att alla dessa länder inte har samma tankar kring saker och ting. Alla människor är vana vid sina egna regler vilket kan ha orsakat att länderna kommit i bråk med varandra på grund av oliktänkande. Med oliktänkande menar jag till exempel politiskt styrande, som diktatur och demokrati. Detta kan även ha lett till att man kommer i bråk person mot person och jag tror det här har gjort att det varit ännu svårare att komma överrens.
Ännu en anledning tror jag beror på att länderna samarbetade för lite. Exempel på det är att I-länderna tycker att U-länderna har satt stopp på förhandlingarna eftersom de lägger ner för mycket tid på processfrågor än på innehållet i förhandlingarna, medans U-länderna anser att I-länderna undertecknar "en dödsdom" och att de ogillar att 30 ledare ska få förbereda ett dokument som ska gälla alla nationer. Detta visar tydligt att alla länder helt enkelt inte hade samma mål inför mötet. Detta tror jag gjorde att man aldrig riktigt satsade på att genomföra en sak ordentligt, utan att man påbörjade nya förhandlingar på varandra, istället för att lösa dem en och en. Jag tror att det kommer att krävas betydligt mer samarbeta för att vi ska lyckas stå emot världens klimatproblem. Samarbete är viktigare än vad man egentligen tror. I-länderna och U-länderna borde vilja hjälpa varandra istället för att inte göra det. Man skulle kunna dra en liknelse till detta med ett fotbollslag som vill vinna en svår match. För att laget ska vinna räcker det inte att lagets bästa spelare än aktiv, utan alla lagets spelare måste hjälpas åt och vara aktiva för att laget ska lyckas vinna. Precis så är det även gällande länderna, det räcker inte att ett land försöker komma fram till ett avtal och stå emot klimatproblemen, utan alla länder måste hjälpas åt.
Trots brist på samarbete, kan man faktiskt inte påstå att allt har gått fel i mötet. Ett exempel på det är att man ville utforma systemet Redd. Systemet Redd vill att man ska minska utsläppen genom att begränsa jordens avskogning. Det man kom till var att I-länderna skulle kunna bidra med pengar när U-länderna försöker rädda sina skogar. Det var kring detta område förhandlingarna gick som bäst fast man har dock fortfarande en hel del som återstår för att systemet ska fungera. jag tycker att detta visar att det faktiskt inte är omöjligt att samarbeta och att man har kommit en liten bit på vägen. Jag hoppas att systemet kommer att fungera bra så att länderna kan tänkas samarbeta ännu mer i framtiden.
Man nådde även några mindre överenskommelser under mötet och de två viktigaste är:
- Den globala temperaturökningen får inte blir högre än två grader Celsius. FN:s klimatpanel vill att I-länderna ska minska sina utsläpp med hela 25-10 procent tills 2020 för att nå just detta tvågradersmål. Växthusgas utsläppet måste också minska men man har inte kommit fram till några bindande krav på utsläppsminskningar, utan bara en sammanställning av de utfästelser som länder gjort tidigare
- Cirka 30 miljarder dollar i klimatbistånd ska skickas till de fattiga länderna mellan åren 2010-1012. Av dessa 30 miljarder har man beslutat att 11 miljarder ska komma från Japan, 10,6 miljarder från EU och 3,6 miljarder från USA. Den största summan av de 30 miljarder dollarna kommer gå åt för att skydda de mest sårbara länderna för uppvärmnings effekter. Från och med 2020 vill man att klimatbiståndet ska vara hela 100 miljarder dollar varje år.
Nu tycker jag att vi får blicka framåt och hålla tummarna på att det kommer ske större och bättre förändringar vid nästa möte, för världens bästa. Men vad är det egentligen som kommer att hända härnäst?
- I juni 2010 kommer ännu en förhandling hållas i Bonn som ligger i Tyskland. Här hoppas man kunna gå vidare mot ett nytt avtal.
- I december 2010 kommer nästa stora FN-möte om klimatet äga rum i Mexico. Då hoppas man kommit så långt i förhandlingarna att klimatproblemen kommer vara mindre då än vad det är idag.
Här visas ländernas löften om sänkta utsläpp, detta är ett annat tecken på att man kommit en bit på vägen för att stoppa klimatförändringarna.
Industriländernas löften om minskade utsläpp tills år 2020.
EU: 20 procent
Japan: 25 procent
USA: 4 procent
Ryssland: 15-25 procent
Utvecklingsländernas löften om minskade utsläpp tills år 2020.
Brasilien: 36-38 procent
Kina: 40-45 procents sänkning av utsläpp i förhållande till BNP till 2020 jämfört med 2005.
Indien: 20-25 procents sänkning av utsläpp i förhållande till BNP till 2020 jämfört med 2005.
/ Michelle Pettersson
Källor:
http://www.vk.se/Article.jsp?article=319578
http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/klimatmotet-resultat-och-misslyckanden-punkt-for-punkt-1.1018061
http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/fiasko-i-kopenhamn-1.1016608
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar