För att kunna rädda vår jord behövs resurser, resurser i form av ekonomiska medel. Då många länder i Syd- och Centralamerika är u-länder och knappt har en runt gående ekonomi är det svårt för dem att inte göra påverkande nedskärningar. Nedskärningarna berör människors välbefinnande - därmed matkapitalet. Får Sydamerika inte mer finansiell hjälp av i-länderna kommer det bli svårt för ländernas människor att försörja sig genom mat. Jag tycker självfallet att miljön är oerhört viktigt, men dock inte lika viktigt som mat och välbefinnande. För att om en svältinvation uppstår och många dör är klimatarbetet helt onödigt eftersom grundtanken trots allt är att rädda vår jord därmed den mänskliga existensen, allt levande m.m. men om vi på vägen dit ska tappa massa människor är det verkligen värt det - för att kanske kunna säkra jordens existens?
Jag har under de senaste dagarna tittat på tv4:s nyheternas dagliga inslag om cop15 och blir lika irriterad varje gång. Något jag förundrar mig över är varför dessa konflikter ens finns när de olika länderna haft så lång tid på sig för att förbereda sig och tänka ut dess konsekvenser?
Just nu är alltså mötet i kaos och fasandet för att ett avtal inte blir av har nog funnits hos oss många, inte minst mig.
Det som har skett är att det ägnats mer tid åt formen än vad det ägnats åt själva innehållet.
Varför det blir så kaotiskt beror på att de stora nationerna inte vill ge med sig och anpassa sig tillräckligt mycket, och jag tror att dem gör så framförallt för att de kan – eftersom det är dem som hela världen nu förlitar sig på och beroende på hur de ställer sig kan det rädda vår jord. De länderna jag talar om är USA och Kina som står för hela 50 % av all utsläpp på vår jord! Det dem inte verkar förstå tillräckligt är att om de inte är villiga att, som EU är, ge mer bidrag till U-länderna så kommer det inte att kunna bli något avtal (dock tillkännagav Hilary Clinton idag att USA ska bidra med ytterligare 100 miljoner dollar innan 2020, men det är inte tillräckligt). En annan aspekt som det verkar vara mycket debatt om är att EU har höjt deras minskning av utsläpp med hela 10 % - till 30 %, och dessa 10 % är jämförbart med hur mycket Kina kommer att släppa ut under de närmaste 2 åren om de inte ändrar sin ståndpunkt.
Enligt en FN-analys, grundat på information den brittiska tidningen ”The Guardian”, kommer avtalet leda till en temperaturhöjning med 3 °C. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om Amazonas så kommer detta att inleda katastrofala följder – början på jordens undergång. Det som mer exakt kommer att hända tros vara följande:
- 170 miljoner människor drabbas av översvämningar
- 550 miljoner av svält
- 50 % av jordens arter blir utdöda
Detta i sin tur kommer leda till fler naturkatastrofer, t.ex. torka, översvämningar, sur nederbörd (regn) m.m.
Jag hörde föressten på radio att Skåne och Göteborg troligen i framtiden skulle ligga under vatten om detta stämmer.
Det känns så overkligt att det kunnat gå så långt, forskare och politiker har haft fakta och rapporter för den globala uppvärmningen. Därför tror jag att när Al Gore släppte sin film ”En obekväm sanning” tog det världen med chock och fasa – jag vet att den gjorde det över mig. Därför är det en otrolig synd att det inte uppmärksammas före nu, men det är ingen idé att ångra något som redan är gjort! Jag hoppas verkligen att världens ledare kan komma fram till ett beslut som alla är med på så u-länderna inte behöver drabbas av svält - som de hotas.
Jag tror att alla världens konflikter kan lösas, kanske inte nu, och kanske inte ens om tio år, men efter det är allting möjligt. Det som krävs och vad som nu är vårt största problem är tid. Kan vi inte förhindra dessa klimatförändringarna så får vi inte den tiden som vi behöver för att lösa världens konflikter. Dessutom, om vi kan få världens länder att förena sig mot ett mål, stoppa klimatförändringarna, vad är det då som säger att de inte kan enas om andra saker också.
SvaraRadera