U-länderna i Syd- & Centralamerikas förutsättningar och roll i klimatmötet

Hur ser u-länderna i Syd- och Centralamerika på det stundande klimatmötet, vilka förutsättningar har de? Och vilka krav ställer de på i-länderna? Och vad är skillnaden mellan de olika länderna i Syd- och Centralamerika?

Många länder i Sydamerika är s.k. utvecklingsländer (u-länder) dvs. länder som är fattiga. Dessa länder tros få en särställd roll i klimatmötet i Köpenhamn. Det beror på flera faktorer. Många av dessa länder, speciellt u-länderna i Sydamerika, drabbas hårt av de nya klimatförändringarna. Det är speciellt den fattiga befolkningen som drabbas och de får ofta utstå smärtsamma livsförändringar. Som följd av klimatförändringarna har många av u-länderna i Sydamerika drabbats av onormal torka vilket i sin tur har lett till vattenbrist. Detta är bara ett exempel på hur klimatförändringarna har påverkat u-ländernas befolkning. Men torkan tillsammans med den hårda skövlingen av skog har också lett till en strakt ökande urbanisering, speciellt i Brasilien men också i Ecuador och Nicaragua. Många bönder har varit tvungna att flytta in till staden, de har helt enkelt inte kunnat odla sin mark längre. Urbaniseringen har lett till ökade utsläpp men också problem för befolkningen tillexempel arbetslöshet.

Ovan nämns bara några problem som uppstår när klimatet förändras, och u-länderna drabbas ofta hårdast. Många av u-länderna har också speciella krav inför mötet i Köpenhamn. Bl.a. menar vissa av u-länderna att de har ”rätt” att släppa ut mer växthusgaser än vad exempelvis EU och USA gör. Dessa u-länder menar att det är deras rättigheter att få släppa ut mer växthusgaser pga. deras urbanisering. Gemensamt för många av länderna är att de är starkt växande ekonomier. De menar att EU och USA redan gått igenom sin ”urbaniseringsperiod” och då fått släppa ut mer växthusgaser och nu är det deras tur.

Men är det verkligen en ”rättighet” att släppa ut växthusgaser? Jag kan förstå sättet att tänka, de vill att deras lands ekonomiska utveckling ska ta samma form som EU:s och USA:s. Men det stora huvudproblemet kvarstår, utsläppen på jorden måste minskas och det snabbt. Länder som anser att de borde få släppa ut mer växthusgaser speciellt under en urbaniseringsprocess måste få hjälp. Det är viktigt att ta lärdom av historien, USA och EU urbaniserades för många år sedan och efter det har tekniken utvecklats. Idag borde det vara möjligt att ”genomföra” en urbanisering mer miljövänligt. Dessa länder och regioner borde få hjälp av i-länder. När ett land urbaniseras flyttar människorna från landet in till staden och under en sådan period öppnar ofta många fabriker som släpper ut mycket växthusgaser. I Sydamerika gäller detta främst Brasilien som är en stark växande ekonomi med hög urbaniseringsgrad. Brasilien skulle alltså behöva hjälp för att deras urbanisering ska bli så miljövänlig som möjligt. Men detta kräver stöd, och bl.a. ekonomiskt. Och det skapar problem.

Många u-länder menar att de har rätt till ekonomiskt stöd, annars klarar de inte att minska sina utsläpp. Många av u-länderna är inför det stundande mötet i Köpenhamn oroade över att i-länderna inte har tagit deras krav på allvar och att inga s.k. stödpaket har utvecklats. De är också oroade över att i-ländernas vilja att satsa pengar på u-ländernas minskning av utsläpp är för liten. Länder som Bolivia och Guatemala klarar inte att sänka sina utsläpp utan hjälp utifrån. U-länderna vill också ha ”nya” pengar. De vill alltså inte omfördela de bistånd de tilldelas utan vill ha helt nya pengar. Det kan leda till problem.I dagens situation finns det många i-länder som kämpar med ekonomiska problem till följd av den globala finansiella krisen och det kan då finnas en motvilja mot att satsa pengar hos andra länder när länderna själva tampas med ekonomiska problem. Det måste dock satsas pengar. U-länderna klarar med största sannolikhet inte att minska sina utsläpp utan ekonomiskt stöd från i-länderna. Och utan pengar till u-länderna kan inget miljöavtal i Köpenhamn slutas. Pengarna skulle bl.a. kunna användas till att få u-länder att använda andra typer av bränslen till sina fordon, göra industrier mer miljövänliga etc. I-ländernas finansiella stöd till u-länderna är alltså av allra största vikt.

Ibland talar man om olika u-länder; de ”riktiga” u-länderna däribland Bolivia, Honduras, Paraguay och Ecuador. Dessa är de verkligt fattiga u-länderna och behöver därmed extra mycket ekonomiskt stöd för att klara att minska sina utsläpp. Men det finns även ”de växande” u-länderna och till dem räknas bl.a. Brasilien. Dessa länder är länder vars ekonomier växer mycket snabbt. Dessa länder kan ta ett mer självständigt ansvar för sina utsläpp. Brasilien är det landet som har ett av de mest ambitiösa målen för sin miljö. Som vi nämnt är Sydamerika ett område som är extremt varierande inte minst om man ser till de olika ländernas ekonomier. Brasiliens ekonomi går knappast att jämföra med Bolivias eller Perus. De har därför olika förutsättningar inför klimatmötet och de kommer också att spela olika roller. Brasilien är antagligen det land från Sydamerika som kommer att ta mest plats under klimatmötet, men det räcker inte bara med att de stora länderna går med. Ska det ske förändringar som är positiva för klimatet måste alla med, även u-länderna.

/ Ebba

Källor

* http://svt.se/2.120097/1.1783111/rika_u-lander_stora_klimatbovar *http://www.yelah.net/articles/20061021142823 *http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/klimatmote-i-kopenhamn-snabbguide-1.984507 *http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=340114&lan=sv&clan=sv *http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3304&artikel=3178927